Desorienterad

Jag har inte riktigt landat efter förra veckas trauma. Motivationen ligger på minus. Oroa är på besök hela tiden och skapar fantomsmärta för att hon vet vad som brukar hända i min kropp efter trauma. Men jag njuter så gott jag kan. Förutom trötthet och illamående mår ju bra! Retreat, jag längtar!

Most of our problems are related to the mind, so we have to work to reduce our destructive emotions.~ Dalai Lama

Annonser

Hypokondri

Ibland känner jag att jag behöver acceptera att jag är hypokondriker. Att Oroa knackar på för minsta lilla. Hon vill ha min uppmärksamhet och kräver ensamrätten till den.

Jag hittade en definition på tillståndet: Hypokondrin i sig är ett ångestutlöst och neurotiskt psykiskt problem. Genom somatiseringen projiceras den abstrakta ångesten bort från själens tillstånd till en obefogad men konkret oro över kroppens fel och brister. Kroppens normala signaler och utseende tolkas som sjukdom eller hot om sjukdom.

Jag fastnar vid obefogad men konkret och undrar om min oro alltid är obefogad. På många sätt är jag min egen läkare, jag behöver hela tiden hålla koll på kroppen, känna den väl, identifiera varenda prick och värk eftersom det kan vara ett analkande skov. En kollega till mig tackade nej till en hälsoundersökning för han sa sig vara lyckligt ovetandes om sina eventuella sjukdomar. Jag är nog tvärtom. Jag vill ha koll, kontroll, vill kunna styra och påverka.

Nu har jag upptäckt en prick som ömmar på ärret från ett tidigare Pyodermasår. Jag brukar (brukade!) bli sjuk så här års. Oroa börjar studsa upp och ner. Men hon hjälper inte. Fast hon får vara här. Hon gör ingen skillnad. Det finns inget jag kan göra nu.

En fin vän skrev: Oro är en svår känsla..särskilt när den har absolut relevans, som i ditt fall. Du kan inte välja bort, komma undan dig själv. Men du har gjort/gör allt som står i din makt (och lite till) och det är det bästa man kan göra… Du ger inte upp. Du använder dina bra egenskaper för din process. Du är inte din sjukdom. Men kampen blir/är en del av dig.

Det är nog sant. Jag är inte hypokondriker, för Oroa är ibland befogad, mina erfarenheter har lärt mig det. Men jag är inte mina minnen. Jag är stark, frisk och hälsosam. Och jag vill komma till en bättre relation med Oroa, jag vill förstå henne och jag vill att hon ska förstå mig. Hon får vara här men hon får inte ta över mitt liv. Något att jobba vidare på, men inte idag, idag är det vilodag.

20130428-125334.jpg

Den inre motorn

Jag tror att alla har en inre motor, vissa har en starkare, vissa en svagare. Men den finns där och driver oss att utvecklas. Min inre motor är stark. Jag kan inte mycket om vanliga motorer men jag tror att min ligger på åtminstone motsvarande 1 000 hästkrafter.

Jag är tacksam för min motor. Det är tack vare den jag har hittat min egen väg till tillfrisknande. Det är tack vare den jag har tagit mig igenom sjukdomsperioderna. Det är tack vare den jag har klättrat snabbt i karriärstegen. Men det är också på grund av den jag har svårt att varva ner, svårt att ligga kvar i sängen när jag har sovmorgon, svårt att inte prestera hela tiden.

Den är svår att stänga av, går gärna på tomgång vilket inte alltid är behagligt, då är det oftast skönare att gasa på istället.

Nästa helg ska jag på retreat. Älskar retreat. Då brukar motorn lugna sig. Kanske helt enkelt ta en paus. Jag älskar det. Jag behöver det.

Vilken modell har din motor?

20130428-123506.jpg

Återhämtning

Our mind turn awakening into a task… Instead of pushing, just be more quite and let it continue to show itself… Let it find its way to reveal itself… Just let it come… There is tremendous power in this, when genuinly expressed. ~ Mooji

Det har varit en krävande vecka, så idag finns inga krav, inga borden/måsten, bara lyssna, vara, återhämtning.

Om jag fick leva om mitt liv

När jag satsar allt jag har på jobbet finns inte så mycket kreativitet kvar, så jag tar en favorit i repris, också för att påminna mig själv.

”Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag försöka begå fler misstag i mitt nästa.

Jag skulle inte försöka vara så perfekt, jag skulle slappna av mer.

Jag skulle vara dummare än jag varit, jag skulle naturligtvis ta väldigt få saker på allvar. Jag skulle vara mindre hygienisk, ta fler risker, resa mer, se på fler solnedgångar, bestiga fler berg och simma i fler floder.

Jag skulle besöka fler platser där jag aldrig varit, äta fler glassar och färre bönor. Jag skulle ha fler verkliga, men färre inbillade problem.

Jag var en sån där person som levde förnuftigt och fruktsamt varje minut av mitt liv; det är klart att jag haft glädjestunder.

Men om jag kunde gå tillbaka skulle jag försöka ha enbart lyckliga stunder. Om ni inte vet det , så är det det som livet består av,enbart av stunder och ögonblick, missa inte nuet.

Jag var en sån som aldrig gick någonstans utan termometer, en varmvattensflaska, ett paraply och en fallskärm; om jag kunde leva igen skulle jag resa lättare.

Om jag kunde leva igen skulle jag börja gå barfota tidigare om våren och fortsätta med det senare på hösten.

Jag skulle åka mer karusell, se fler soluppgångar, och jag skulle leka med fler barn, om jag återigen hade livet framför mig.

Men ni ser, jag är 85 år och vet att jag håller på att dö…”

– Jorges Luis Borges

Vad skulle du vilja göra om du fick välja? Du vet väl om att valet är ditt? Du kan inte skylla på någon annan. Livet är nu, inte sen, inte ”om bara”, utan just nu.