Drömmarna slår in

Det är mitt nu, huset på landet. Hela året ut om jag vill. När jag känner mig såhär urlakad och skör längtar jag bara efter att dra ifrån stan, ut i naturen, bara jag, inga krav. Hämtar nya bilen på måndag. Det går bra nu.

20130531-182445.jpg

Annonser

Energier

Jag går på energi, precis som alla andra. Då menar jag inte fysisk energi utan höga eller låga energier. Ibland pendlar det väldigt snabbt. Sprudlande till tömd. Mycket styr jag förstås själv men jag märker också mitt beroende av andra. Energierna runt omkring mig. Hög eller låg. Uppmuntran och pepp eller banka ner i skorna. Jag påverkar förstås andra jag med och på jobbet handlar det om att höja, höja, höja energier, oavsett vad jag får tillbaka. Just nu skvalpar det i min egen energibrunn. Längst där nere finns en liten pöl. Ge, ge, ge. Det är då jag behöver egentiden för att brunnen ska fyllas på igen. Eller villkorslös kärlek. Den får jag främst från mig själv. Stugan måste bli min i sommar.

20130531-070117.jpg

Alltid starkare

Lite starkare efter varje svacka. Det vackra med det svåra. Det vackra i det svåra.

Ledvärken har hållit sig borta sen i fredags (medicin; mycket kärlek, positiva tankar, gurkmeja, nypon och nässla). Kroppen har återhämtat sig. Körde första fantastiska PT-passet på 3 veckor, maxa.

Jobbet lågprio. Livet högprio. Har studsat omkring idag och nynnat ”… i Roslagens famn på den blommande ö…” – jag tror jag är kär och jag tror att jag vill och behöver det där huset i sommar. Det är meningen.

20130527-212756.jpg

Drömmen om ett hus på landet

Jag älskar att jag vågar drömma och jag älskar att mina drömmer slår in, bara jag vågar tro.

Jag har drömt om ett hus på landet ett tag nu. Ett ställe nära naturen, nära skog och vatten. För en månad sen såg jag bilden på huset men jag kom mig inte för att ställa följdfrågor för jag antog att det redan var uthyrt (=trodde att det var för bra för att vara sant / tyckte inte att jag förtjänade det). För en knapp vecka sen träffade jag den förra hushyraren och ställde frågan i förbifarten. Visst, den stod fortfarande tom! Jag var där idag och kände in, hällregn och kallt men jag tror jag är kär ändå. Ska vila på det bara. Lyssna. Känna in. Jag vet att jag får svaret.

20130526-210755.jpg

Värk

Ledvärken är tillbaka. Det är något i kroppen. Kanske har jag gått och blivit pollenallergisk eller något. Många säger att de känner sig hängiga just nu. Svagt illamående och trött. Ett hjärtformat sår på knät som inte vill läka. Allt på vänster sida denna gång. (Sug på den du E :))

Så ringer läkaren. Inte min vanliga, men en bra, han med. (Det är så viktigt vilket bemötande de har!) Han berättar att provsvaren såg bättre ut nu och att jag inte behöver ta nya prover förrän i mitten på augusti (vilket jag redan visste). Jag berättar om ledvärken jag haft sen i måndags. Han undrar om jag utretts för den tidigare, eftersom han inte hunnit läsa hela min journal, och jag berättar att jag påbörjade en utredning på reumatologen för ett år sen men att vi avbröt den eftersom jag påbörjade en kortisonbehandling eftersom jag då fått ett nytt sår och ledvärken försvann. Han tar det med ro såklart. Is i magen och se om det blir värre eller inte går över. Jag blir lugn.

Det är så otroligt tydligt att det inte är symtomen i sig utan mina tankar om den som är jobbig. Visst är det irriterande att inte kunna sitta still eller att ha svårt att sova på grund av den, men 90% sitter hos Oroa. Nu släpper jag den. Det här är inget konstigt. Även om jag tycker att jag borde vara pigg och kry varje dag med min livsstil så fattar jag att olika symtom är en del av livet. Inte farligt. Jag vet också att jag mår generellt sämre i perioder jag inte kan träna som vanligt. Står i plankan bara för att låta musklerna få veta att de lever.

20130523-205242.jpg
Fear is a sure sign that you are trusting in your own strength.