I huvudet

Läkaren jag träffade idag kunde varken se eller känna något. Hon trodde på reflux, något om magmunnens förmåga att hålla tätt och hålla tillbaka syran. Om det inte funkar som det ska kan det ge reflexer som känns som en klump i halsen. När jag sa tumör skrattade hon mig i ansiktet. Både irriterande och lugnande. Hon skrev ut Losec en månad, om det inte blivit bättre ska vi då göra gastroskopi.

Samtidigt funderar jag över infallandet av denna åkomma. Symtomen kom samma dag som jag började jobba efter semestern. Tillbaka på jobbet där jag dagligen bryter mot min värdegrund. Var förresten på en workshop i ämnet idag. Ett test jag gjort innan visade att hälsa och vitalitet var milslångt framför alla andra värderingar hos mig. Efter det kom mening.

”Den friske har tusen önskningar, den sjuke har en.”

Funderar också på min motvilja mot kemiska preparat. Vill verkligen inte stoppa i mig tabletter. Cellgifter varje dag räcker som det är. Vi får se.

Har prickar runt gamla såret på benet, men orkar inte ta in det med, observerar, fotograferar och behandlar med protopic.

20130828-212715.jpg
Jag är stark, frisk och hälsosam.

Duktig flicka

Nu har jag fått en tid på Vårdcentralen imorgon för att kolla knölen i halsen. Har dessutom ringt efter provsvaren som var fina (Asat 0,39, Alat 0,22,trombocyterna 89 och PK 1,4). Fem minuter senare ringer min hemmaläkare, stod tydligen på hans telefonlista efter provtagningen. Han är så bra. Kollar läget. Frågar hur min sommar varit och hur jag mår, om jag har några långresor planerade.

Han lät lite oroad när jag berättade om knölen i halsen. Säger det är bra att alltid kolla upp, jag tillhör ju riskgruppen. Ok att gå till husläkaren och eventuellt remitteras till gastro för en gastroskopi. Även födelsemärkena som jag står på väntelista hos hud för.

Jag ställer de läskiga frågorna om cellgiftsbehandling tillsammans med immunnedsättande medicin. Han säger att eftersom cellgifter är immunnedsättande skulle vi nog ta bort imurelen för att inte köra dubbelt. Hypotetiskt, lägger han till. Men han tar min oro på allvar. Säger jag får ringa om det är något, om jag vill prata.

Sen är det jag som avslutar; ”Jag är ett av casen med lycklig utgång”.
”Ja, prognosen ser bra ut och värdena är stabila, det känns bra”, svarar han.

20130827-102132.jpg

Sensommardelikatess

Efter en ljuvlig sensommarhelg med mycket kärlek, sol och bad är det dags att ta tillvara lite näring inför höstmörkret. Har skördat tomat, potatis och ärtor och förberett för torkning av rönnbär, nässla och nypon. Onödigt att gå till hälsokosten när det är gratis i naturen. Nyfiken på resultatet!

20130825-192244.jpg

Bara månljuset dröjer sig kvar

Allting stillnar, det tar en minut sen har jag landat. Det känns som det var månader sen jag var här, eller bara en minut. Det mörknar tidigare nu, vägen tillbaka på kvällspromenaden fick bli extra rask. Himlen alldeles skär. Luften hög och klar. Älskade. Sen kommer månen. Löfte om hälsa och kärlek. Glömde ringa om provsvaren idag. Tack för en dag till.

20130823-212351.jpg

Högt och lågt

”Värst vad du har fräschat till!”
”Eh, jaha, vaddå menar du?”
”Jaa, eller du har gått ner i vikt…”
”Eh, det har jag inte, men, tack då.”

Har ett tryck på halsen sen förra måndagen och har ofta svårt att svälja. Ibland tror jag att det är en tumör. Då blir jag skräckslagen. Om det inte är bättre på tisdag morgon ska jag gå och kolla upp det då, det är nästa lucka i kalendern mellan 8-17.

Det är fantastiskt att inte ha någon TV. Möjligheterna är oändliga.

Längtar till landet.

Antiklimax

Var så laddad. Taggad. Som inför en boxningsmatch. Fast jag helst ville ösa kärlek i ord. Så ställde han in. Orkade inte träffa fienden. Tomt. Sorgligt.

Jag vet hur 10-årsplanen ser ut. Jag vet vad jag vill. Men just nu orkar jag inte veta vad jag vill. Ta några storslagna beslut. Det händer alltid som mest hos mig när det står lite still. Så jag avvaktar med besluten. Låter tiden som gått sjunka in. Låter livet leva. Och bara njuter och gläds åt det fina i det lilla.