Attraktionslagen

Jag stannar i min isolerade bubbla och ledvärken blir så intensiv att jag inte kan sova, inte sitta still och inte tänka. Jag faller för frestelsen att ta en värktablett, första på 1,5 år, för jag orkar inte mer. Och jag kan relatera till känslan jag hade när min kropp var riktigt sjuk att ”ska det vara så här så är jag inte så säker på att jag vill vara med”. Allt känns oöverstigligt och omöjligt. Och jag förstår att det är jag som väljer. Mina tankar och mina känslor. Jag behöver fylla på med något positivt och komma ur min isolering. Så jag pallrar mig iväg till genrepet inför dagens konserter som vi peppat hela hösten för. Även om jag bara orkar med ett par timmar så får jag påfyllning av glädje, energi och massa kärlek. Så tacksam. Åker hem och vilar, sover, vaknar och känner livslust igen, ingen feber, ingen ledvärk. Jag vet att jag kommer att orka med den här dagen, för den är fylld men glädje, energi och kärlek och med den kompotten går allt!

20131207-080543.jpg

Liten, så liten

Det värker i lederna, spänner i nacken, spränger i huvudet, illamåendet konstant. Jag vet vad det här är. Det är ingen höstförkylning eller smitta. Det är hela mitt väsen, min kropp och min själ, som skriker, stopp!, stanna!, lyssna!

Jag fick ett tråkigt besked på jobbet i tisdags, hade ett naket samtal och natten mot onsdagen kom febern. Jag har sovit, hållit om och jobbat. Men tankeklimatet är inte direkt behagligt och det gör mig sjuk. Jag vet vad som väntar de närmsta veckorna, crescendot, och det gör mig ännu mer stressad.

Jag behöver acceptera nu. Acceptera att jag inte orkar mer. Acceptera att människor må bli besvikna. Acceptera att jag känner som jag gör. Känna tillit till att det är precis som det ska. Inte sträva. Inte döma. Tålamod. Och massor av kärlek.

Ärlighet

Jag har, med hjälp av min coach, börjat få syn på en hel del intressanta mönster. Min erfarenhet är att så fort ljuset tänds inom ett visst område så börjar förändringen automatiskt. De olika roller jag tar i olika sammanhang har tydliggjorts och konsekvenserna av om rollens karaktär skiljer sig mycket ifrån mitt sanna jag. Ärlighet är en av mina absolut viktigaste värderingar. Jag har inte varit ärlig (ej heller oärlig, men mycket restriktiv) i min yrkesroll. Av många olika anledningar. Delvis som ett experiment och delvis omedveten har jag börjat praktisera ärlighet på jobbet. Främst innebär det att jag faktiskt säger och uttrycker det jag tänker och känner till skillnad från det jag tror förväntas av mig i min roll eller det jag tror jag borde tänka och känna.

Jag har nog inte varit så ärlig på 7 år som jag varit de senaste veckorna. Konsekvens; enorm lättnad, ökad respekt, ökat förtroende, värdefulla samtal, roliga möten, ökat självförtroende. Jag tror bestämt detta är ett vinnande koncept, jag tror jag fortsätter på inslagen bana.

Din största styrka är att våga visa svaghet.