Det blev kaos i både kalender och huvud, sen lämnade jag landet. 2014 i antågande och jag vet att det kommer bli ett händelserikt år, packat med kärlek och nya möjligheter! Bring it on 😃
Sunset Santa Monica beach New Year’s Eve 2013.
Jag stannar i min isolerade bubbla och ledvärken blir så intensiv att jag inte kan sova, inte sitta still och inte tänka. Jag faller för frestelsen att ta en värktablett, första på 1,5 år, för jag orkar inte mer. Och jag kan relatera till känslan jag hade när min kropp var riktigt sjuk att ”ska det vara så här så är jag inte så säker på att jag vill vara med”. Allt känns oöverstigligt och omöjligt. Och jag förstår att det är jag som väljer. Mina tankar och mina känslor. Jag behöver fylla på med något positivt och komma ur min isolering. Så jag pallrar mig iväg till genrepet inför dagens konserter som vi peppat hela hösten för. Även om jag bara orkar med ett par timmar så får jag påfyllning av glädje, energi och massa kärlek. Så tacksam. Åker hem och vilar, sover, vaknar och känner livslust igen, ingen feber, ingen ledvärk. Jag vet att jag kommer att orka med den här dagen, för den är fylld men glädje, energi och kärlek och med den kompotten går allt!
Det värker i lederna, spänner i nacken, spränger i huvudet, illamåendet konstant. Jag vet vad det här är. Det är ingen höstförkylning eller smitta. Det är hela mitt väsen, min kropp och min själ, som skriker, stopp!, stanna!, lyssna!
Jag fick ett tråkigt besked på jobbet i tisdags, hade ett naket samtal och natten mot onsdagen kom febern. Jag har sovit, hållit om och jobbat. Men tankeklimatet är inte direkt behagligt och det gör mig sjuk. Jag vet vad som väntar de närmsta veckorna, crescendot, och det gör mig ännu mer stressad.
Jag behöver acceptera nu. Acceptera att jag inte orkar mer. Acceptera att människor må bli besvikna. Acceptera att jag känner som jag gör. Känna tillit till att det är precis som det ska. Inte sträva. Inte döma. Tålamod. Och massor av kärlek.
Jag har, med hjälp av min coach, börjat få syn på en hel del intressanta mönster. Min erfarenhet är att så fort ljuset tänds inom ett visst område så börjar förändringen automatiskt. De olika roller jag tar i olika sammanhang har tydliggjorts och konsekvenserna av om rollens karaktär skiljer sig mycket ifrån mitt sanna jag. Ärlighet är en av mina absolut viktigaste värderingar. Jag har inte varit ärlig (ej heller oärlig, men mycket restriktiv) i min yrkesroll. Av många olika anledningar. Delvis som ett experiment och delvis omedveten har jag börjat praktisera ärlighet på jobbet. Främst innebär det att jag faktiskt säger och uttrycker det jag tänker och känner till skillnad från det jag tror förväntas av mig i min roll eller det jag tror jag borde tänka och känna.
Jag har nog inte varit så ärlig på 7 år som jag varit de senaste veckorna. Konsekvens; enorm lättnad, ökad respekt, ökat förtroende, värdefulla samtal, roliga möten, ökat självförtroende. Jag tror bestämt detta är ett vinnande koncept, jag tror jag fortsätter på inslagen bana.
Din största styrka är att våga visa svaghet.
Personlig utveckling är verkligen en av mina främsta intressen. Jag tycker det är roligt, givande och utmanande och, på något sätt, skönt att veta att jag aldrig blir klar.
Just nu pågår två processer som handlar om vad jag vill göra med mitt liv. Den ena är existentiell och handlar om mitt livssyfte, vad som, på riktigt, är min grej. Jag funderar över vad jag vill tänka och känna när jag ser tillbaka på mitt liv när det är över på jorden. Jag undersöker vad som är mitt bidrag i världen, varför jag har kommit hit och hur jag kan göra den bättre. Det känns som ett ganska stort och långsiktigt projekt och inget jag har någon deadline för.
Det andra är mer kortsiktigt. Vad vill jag göra nu? Nu när jag bestämt mig, vart ska jag? Vad är viktigt? Hur vill jag att min jobbvardag ska te sig om sex månader? Vad behöver jag göra idag för att komma dit? Hur ser prioriteringarna ut? Och, framför allt, vad säger magkänslan?
Det har tagit ett tag att skilja de olika, parallellt pågående, processerna. Men det känns lite lugnare nu. Kontrollbehovet tillfreds och prestationsprinsessan nöjd. (Sen kan jag ju fundera över hur mycket de ska få styra mitt liv.) Jag har även konstaterat att det just nu är viktigare att komma ifrån än att komma till och det är ett aktivt val. Helt enkelt därför att det är dags. Magkänslan tydlig.
Roligt, givande och utmanande och längs vägen så uppskattar jag alla små välsigner som överöser mig. Now’s the time.
Have you considered that expansion and growth feel scary?
So many times I get asked how to ”get rid” of fear or how to not feel a negative feeling. And I give the same old answer. If we aren’t afraid most of the time, we aren’t growing. There’s this idea that a lot of folks believe; I’m not sure where it came from, but I’m pretty mystified by it. The idea is that somehow being on a ”spiritual” path will banish all fear and negative emotions from a person’s life. Guess what, it’s BS.
If you are living a ”spiritual” life, you are probably going to come up against more fears than someone who is just coasting. If you are living a life on The Path – you are going to become MORE sensitive to the emotions you feel, not less.
Somewhere out there it’s as if there’s this promise being made that if you go on The Path, you are doing it right if you are only feeling happy ALL the time, never feel scared and can turn off negative emotions like a light bulb.
This is not what having a human experience is all about. On the contrary!
If we are on The Path, we are inviting fear to come – because we are stepping outside our comfort zone! We are inviting our emotions to rise, because we are clearing away all the things that prevent us from feeling them. This is the path of the spiritual warrior – to be courageous enough to FEEL fear and keep going! To not cut themselves off from feeling however they feel – and know that there is nothing wrong with them for feeling a down emotion! This is what it means to be a human being!
It’s a RIDE, man! If all you were was some annoying positive robot – life would suck. Like my mom has said, ”When you numb your pain, you numb your joy” – being human, being open, being ALIVE means being ready to experience it all. And as we do, instead of trying to ”be positive” and beat ourselves up when we don’t achieve that impossible goal, we accept that life is a series of ups and downs – and while it’s true that we can’t always control life, we CAN give what happens an EMPOWERING meaning. And by doing that, we start to take our power back.
And we also begin to see that it is by FACING our fears that we grow. Growth, by definition, means we are constantly expanding beyond our comfort zone. And when we expand beyond our comfort zone – the natural experience is FEAR! This doesn’t make you wrong or un-spiritual, it makes you HUMAN and it’s totally normal!
Can you allow yourself to feel the way you feel without judging it as wrong or un-spiritual? Self-acceptance is the first major step in transformation. Without self-acceptance, no amount of reading TDL or doing therapy or life coaching, or yoga or any other modality will really work. Without self-acceptance, all those things – including TDL – are just spiritual entertainment.
So! How can you accept yourself even more today?
Love,
Mastin
AFFIRMATIONS!
The way I feel right now is 100% ok.
I love myself just as I am right now.
I accept myself, ALL of me, right now.
Välj kärlek. Stanna upp. Andas. Kom ihåg vad som är viktigt, på riktigt. Ta vara på ljuset. Låt kroppen jobba. Låt tankarna tystna. Säg nej. Grunda dig. Ät det kroppen ber om. Drick mycket vatten. Sänk kraven. Höj medvetenheten. Förlåt. Be om hjälp. Välj kärlek.
Det är ett hårt klimat nu. På många plan. Jag ser och jag hör och jag älskar, så mycket jag förmår. När jag inte förmår försöker jag förlåta.
Living the dream 